Smärta, inre kritiker och skam.

Hur hänger smärta, inre kritiker och skam ihop? Vad kan jag göra för att få stopp på min inre kritiker? Hur ska jag bli mer självsnäll? Vad hjälper mot skam?

“Smärtan tar verkligen all energi ifrån oss, vilket låter den inre kritikern få fritt spelrum och när vi får känslan att nu ger jag upp så dyker skammen upp.”

Vi lever alla med en inre kritiker, självkritiken är oftast hård när kroppen inte klarar av det hjärnan vill. Att bli mer självsnäll är ett sätt att dämpa den inre kritikern. Att i varje situation tänka vad behöver jag nu är en början att tänka mer på sig själv. Det är inte själviskt att vara självsnäll, det är en del av acceptansen när man lider av långvarig smärta. I de svåraste stunder och man får känslan att ge upp, då dyker den destruktiva skammen upp då gäller det att hitta en medmänniska som kan möta upp med medkänsla.

När smärtan har blossat upp och gjort att livet känns tuffare så dyker oftast den inre kritikern upp och tillslut ger skamkänslor. Oftast har jag inte haft energi att dämpa monstret som trycker ner mig. Ju längre tid jag nonchalerar monstret desto hårdare blir kritiken. Så jag har lärt mig att så fort smärtan dämpat sig är det dags att vara riktigt snäll mot mig själv. Att visa min sårbarhet att inte alltid vara stark. Det är vackert med det sköra, att vara medkännande med sig själv. Det finns olika begrepp för att visa omtanke till sig själv, compassion, självmedkänsla eller självsnäll.

Compassion handlar om tre system; hot-, utforskande- och trygghetssystemet. Oftast dominerar de två första; hot - kamp och flyktresponsen och utforskande - driv och prestation. Dessa triggar oftast smärtan genom stress och press. Vi måste träna upp lugn och omsorg det så kallade trygghetssystemet för att lätta smärtan. Att skapa en inre trygghet och ha medkänsla med sig själv.

Sårbarheten i lidandet, att vara medkännande och vänlig mot sig själv. Att ha förståelse och känna sig tillräcklig. Det gäller att möta svårigheter i livet med omsorg, vänlighet och förlåtelse till sig själv. Självmedkänsla kan hjälpa till vid självkritik och dämpa den inre kritikern genom att vara sin egen vän och lugna ner sig själv. Öva sig i att vara självsnäll genom att skriva omtänksamma saker till sig själv. Stanna upp och fråga sig själv - vad behöver jag nu?

Skam däremot är en koppling mellan människa och samhälle. Det finns ordspråk/ uttryck som visar det tydligt ex Nu går skam på torra land. Skam den som ger sig. Det sammanfattar bra varför skammen tränger sig på när smärtan och lidandet har varit så tufft att man känt att nu ger jag upp.

När det gäller skamkänslor som kan dyka upp efter en sämre period så krävs det att någon medmänniska kan visa medkänsla med det vi upplever för att bli av med skammen. Skamkänslor behöver bearbetas, det gäller att ta sig igenom upplevelsen och bli skamtålig. Skam är farligt, det kan bryta ner en människa.

Skam ska ej användas som redskap för att få människor dit man vill eller sätta på plats. Skammen är destruktiv och direkt kopplat till stressresponsen. Ökad stress triggar smärta. Genom att berätta om vad vi varit med om och någon möter oss med medkänsla och förståelse kan skammen inte överleva och det kan lätta din smärta.

Sammanfattningsvis - smärtan tar all energi ifrån oss, vilket låter den inre kritikern få fritt spelrum och när vi får känslan att nu ger jag upp så dyker skammen upp. Det blir en ond cirkel som alla triggar stressresponsen och vi får mer smärta. Hjälp till självhjälp är att vara självsnäll och att ha en medmänniska som kan möta upp med medkänsla när det är som tuffast.

Välkommen!