Osynligt sjuk.

Varför har vi hamnat i en förnedringskultur? Vad har gjort att så många upplever misstroende? När ska osynliga sjukdomar erkännas? Hur når vi fram till en uppmuntranskultur?

Upplevelsen av misstroende leder ofta till förtroendekris och förnedring, vi lever i en förnedringskultur. Det är lättare att släta över och använda sin makt än att erkänna att vi inte har kunskap om alla osynliga sjukdomar och hur de ska behandlas på bästa sätt. Det är bättre att vara ärlig och uppmuntra kunden att göra det som fungerar bäst för dem, individanpassad. Vi behöver en uppmuntranskultur.

“När jag tillslut fick träffa någon med kunskap blev jag bemött med uppmuntran, de var ärliga och sa att det finns inte något piller som hjälper dig.”

Misstroende, ifrågasättande, förnekande, det tror jag inte på, det saknas objektiva fynd, har du provat antidepressiva. Ta en Alvedon så ska du se att det går över, allt detta får människor med osynliga sjukdomar kastat i ansiktet. Vilket leder till att den som är osynligt sjuk känner sig förnedrad och kommer in i en förtroendekris.

Det är tragisk att kunden inte blir lyssnad på, det viktigaste är att visa intresse och uppmuntrar sina kunder att hitta alternativa vägar för att leva inte bara överleva. Att ha kunder som känner att de lever trots långvarig smärta, trötthet, en osynlig sjukdom. Dags att gå från förnedringskultur till uppmuntrankultur.

Att vi hamnat i en förnedringskultur handlar nog ofta om tidsbrist och okunskap, det är lättare att sopa under mattan än att ta tag i problemet. Det blir en längre process att hitta en livsstil, en beteendeterapi, hitta arbetsförmågenivån och träningen som kan göra att den långvariga smärtan lättar. Det är enklare att skriva ut ett piller än att skriva motion på recept, för det krävs mer handledning med träning. Allt ska gå snabbt och smidigt.

När jag fick mina diagnoser Fibromyalgi och Artros så fick jag uppleva misstroende och förnedring på grund av okunskap. När jag tillslut fick träffa någon med kunskap blev jag bemött med uppmuntran, de var ärliga och sa att det finns inte något piller som hjälper dig. Du måste hitta din livsstil, en beteendeterapi som hjälper till under tuffare tider och träning som din kropp tolererar.

Det kommer ta tid. Du måste ge dig själv tid, det kommer att ta minst två år innan din kropp kommer kännas bättre. Att vara ärlig, säga som det är och uppmuntra till att göra det som fungerar för varje individ det är uppmuntranskultur. Kunskap är så oerhört viktigt, de som inte erkänner osynliga sjukdomar har helt enkelt inte tillräckligt med kunskap och kan därför inte uppmuntra utan förnedrar genom att föreslå att kunden ska gå hem ta en värktablett och vila. Vilket inte kommer hjälpa i långa loppet utan mer troligt leda till att kunden får ångest och depression.

Självklart är det viktigt med återhämtning, men det är oerhört viktigt att leva efter först göra sedan vara.

Jag har hittat mitt sätt att lätta min smärta genom vardagsmotion, yoga och styrketräning. Med hjälp av yogan får jag träna min medvetna närvaro genom fokus på andning. Jag lättar upp min smärta med enkla rörelser, som låter spänningar och stelheter släppa. Jag känner in min kropp genom kroppscanning och låter kroppen få komma in i avslappning och gärna lite meditation. Jag gör övningar sedan återhämtning. Gör din grej som lättar din smärta, sedan återhämtning i nuet, låt din kropp bara få vara.

Sammanfattningsvis - Uppmuntra dig själv, ge dig själv en klapp på axeln och ta till dig all kunskap du kan om din osynliga sjukdom, stå upp för dig själv och sätt dina egna gränser. Det är du som lever med osynliga symtom som du upplever. Alla vet att människor andas, att blodet går runt i kroppen. Det kan alla människor ta till sig. Varför är det då så svårt att ta till sig att människor har smärta och ångest?

Lär dig mer!