Hopp, tvivel och lidande.

Vad är det som begränsar livet mest med sjukdomar i rörelseapparaten? Hur ska livet fungera med stelhet, rörelseinskränkning och funktionsnedsättning? Vem ska hjälpa till, när vården ger kalla handen? Hur ska man hantera lidandet, när det inte går att definiera, men är en ständig följeslagare?

“Att bli medveten om att lidandet är det som begränsar mest och medvetandet är starkare än de flesta åtgärder.”

Att återigen hamna i en situation där vården ger kalla handen och nonchalant viftar bort smärtan, funktionsnedsättningen och lidandet. Genom att förutsätta innan de ens frågat att det behövs träning och en värktablett sedan kan du säkert gå till jobbet. Mitt oförskämda svar är att jag tränar två timmar om dagen för att överhuvudtaget kunna jobba och några värktabletter fungerar inte på långvarig smärta och lidande.

Tur då att det finns privatvård och friskvård. Att den privata vården kan ge svar på varför min kropp inte fungerar och att friskvården hjälper till att få tillbaka så mycket funktion som möjligt. Detta krävs för att det tuffaste är att ta sig igenom lidandet att inte veta vad det är som gör att jag inte kan röra min kropp. Stelheten gör mig orörlig, den vill inte släppa taget och låta mig röra min kropp som jag bör kunna. Lider av att kroppen känns främmande, den krampar vid minsta rörelse. Man känner sig främmande inför sig själv, det är inte min kropp. Jag kan ju yoga, cykla, styrketräna och gå i vanliga fall. Men nu krävs ryggbälte och gångstavar för att kunna ta sig framåt.

Smärtan är bara en liten del i att leva med sjukdomar som påverkar rörelseförmågan:

• Smärtan går att hantera med olika strategier men ger trots det lidande.

• Stelheten går att till viss del förbättra med rörelseträning men ibland fungerar det inte och det ger lidande.

• Funktionsnedsättning är något som måste bearbetas och accepteras för att kunna leva sitt liv, men det ger ändå lidande i vissa situationer.

• Kramper och spasmer gör att kroppen stannar upp, oerhört obehagligt vilket ger lidande.

• Instabilitet är en olustig känsla som ger lidande

• Att inte få hjälp när man lider ger obeskrivligt lidande.

Det krävs någon slags begriplighet för att ta sig igenom lidandet. Hitta perspektiven, hitta varianterna. Jag kan inte yoga fullt ut, men jag kan göra yoga på stol, jag kan inte cykla men min kropp tolererar roddmaskinen och styrketräning med band. Att lugna sig själv, att ha tryggheten i sig själv är största hjälpen när omgivningen inte ger stöd och förståelse när man tar sig igenom lidandet.

Att bli medveten om att lidandet är det som begränsar mest vid sjukdomar i rörelseapparaten och medvetandet är starkare än de flesta åtgärder. Medvetenhet om vad som sker med min kropp för att få lite hopp om att lidandet är en del av läkandet.

För att summera att hitta den nya versionen efter sjukdom blossat upp tar tid, tid som inte existerar i samhällsfunktionen men som är ett måste vid läkning av obalanser i en lidande kropp. Min kropp har reagerat kraftigt på triggers den behöver återhämtning, långsamma rörelser och berikade miljöer för att komma i balans.

Välkommen att lära dig mer!